Ge ALDRIG upp!

japp japp...lite ugglande så här på kvällskvisten. Sitter och kikar på lite gamla bilder, på hur man har förändrats genom alla år som gått...
Antar väl att exakt ALLT har förändrats dom sista 10 åren oavsett vad det än är.
Och gladast av allt är jag nog att jag hittade gymmet och den hårda träningen som mitt liv just nu kretsar runt 24/7 i stort sett, jag njuter VARJE pass även fast det gör idiot ont i varje muskel, och njuter VARJE dag när man får den där vilan, vilan som gör att man växer sakta men säkert.

När jag satte min fot på gymmet för första gången, i Februari 2008, var mina planer att endast gå ner i vikt...man var fet som en riktig flodhäst, och säkerligen inte allt för stark och vacker :) Men ju längre tiden gick, och man lyckades tappa 20kg på hmmm, minns inte tiden...men ca 2-3 månader, så kändes ju allt bara härligt! Och gymmet var en del av livet, och det gick ju verkligen inte att sluta.

Och man kör lika hårt idag, om inte ännu hårdare (vet att det är hårdare, och man har förmodligen 500x mer kunskap om mat + träning nu) och gillar varje dag på gymmet.
Man är inte nöjd om man vaknar upp dagen efter och inte har träningsvärk, då känns det som "fan...borde nog ha kört 2 extra set bara för få den brinnande känslan".
Man lär sig med tiden, och man lär sig förmodligen mer och mer om sig själv och sin kropp för varje dag som går, och en dag kanske man har så pass mycket kött på kroppen att man kan börja hjälpa andra till ett sundare och nyttigare liv, för det är inte så jävla enkelt och bara säga till sig själv "japp, nu kör vi...bort med dom här 20kg bara så där POFF" njaaa...visst, det går om man har vilja och är envis absolut, man får bara inte ge upp!!!
Och jag antar att jag själv är en person tamme fan ALDRIG nånsin ger upp, oavsett vad det handlar om...ska jag göra något, eller bli bra på något, då ska det åxå vara BRA.

aja, det var den filosofin...jag vill bara spola fram tiden 2-3år och se vart man då är nånstans i livet :) den som lever får se.

Ska bjuda på lite bilder ...även fast jag hatar bilder...men kan vara bra att se om 1år antar jag (om man fortfarande orkar skriva sånt här blask)


En bild som är ca 10år gammal tror jag, när jag var i Prag och tävla i Quake 3.
Och förmodligen runt 70kg "fiskmås" lätt.



Sen blev man 120kg fläsk 7-8år senare.



Och nu känns det lite bättre iaf!



Thats it! Men har låååångt kvar, och tänker inte ge upp! Med andra ord...

GE ALDRIG UPP!

Kommentarer
Postat av: C4

u go girl!

2010-09-17 @ 00:34:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0